Daniella Gogman

ni vet när man var liten och visste att man gjort fel, så så fort pappa nämnde något som skulle kunna antyda till vad nu för hemskt man har gjort. idag, på jobbet, känner jag mig utittad med anklagande blickar. För jag räknade kassan nyss och det fattas pengar och dem kollar på mig som om det vore jag. vilket är helt omöjligt. skulle aldrig göra så o jag skulle aldrig ha haft chansen heller eftersom jag aldrig tar betalt för ngt, och jag var inte ensam när jag räknade. men så är människor. det ska alltid finnas en syndabock och i detta fallet är det ju enklast att skylla på praktikanten eller hur!!!

Ska hem till en gammal bekant o fika lite idag. vi ska prata gamla minnen och nya händelser.. ;)

"Människors syndabock är alltid ensam"

/D