Framtid, kvällsfika och ondheter.

Jag kan sitta och tänka på framtiden och skrämmas.. jag menar, jag har ambitioner och planer, men jag vet inte hur det kommer bli. Ibland känns det som om jag inte kan lita på någon.. mycket löften men kanske i sista sekund blir det inget? Jag vet inte, jag vill i alla fall göra det, för om jag inte gör det kommer jag ångra mig hela mitt liv!
Sen kan jag känna också att vad händer med alla skolkamrater, mina vänner? vi kommer definitivt inte träffas alls efter studenten, man säger att man ska ses men det blir aldrig av. Gud vad jag deppar ihop nu. orkar inte.. nu skiter jag i detta och skriver något roligare, typ som att..

.. jag var med Nathalie och Sarah igår. direkt efter Tellus gick vi till Nathalie och drack kaffe och prata, jag övertygade dem om att inte gå och träna vilket jag anser ganska evil, men jag vet inte ;) å andra sidan, det slutar inte där. ÅH NEJ - 
vi gick ut och rökte på terassen. Som alla vet var det snö ute och jag upptäckte snabbt att det var kramsnö och kastade en liten boll på nath, hon sa åt mig att sluta. Men det går inte att sluta när man väl har kastat en. Så jag gjorde en boll och lutade mig över kanten och siktade in mig på en dam som kom ut en affär. Väntade...väntade... väntade och till sist så  släppte jag den på henne, gömde mig och skrattade mycket elakt. Gick tillbaka till Sarah och Nath och sarah kolla på mig med ett litet styggtkattungeleende och ögonen vidgades och hon sa "Jag såg vad du gjorde". Sen började det. Snöboll efter snöboll.. (6) så fruktansvärda, så hemska, så onda...

Åkte hem vid kvart över sju och åkte direkt hem till Foban, hon bakade som en galning.. disk överallt och as varmt. det var roligt och vi bestämde att vi ska ha en bakdag varje vecka. Fattar ni vad mysigt. Fattar ni att jag kommer bli så mycket större än jag redan är :D Gosmamma när jag får barn med min blinda man. Livet är underbart, är det inte? (ironiskt med tanke på att jag klaga på framtiden nyss). Sen var det Greys anatomy och jag led. jag älskar det programet, jag blir galen på det alltså. att det liksom är en vecka mellan och det är så bra.! jag blev ledsen igår när jag insåg att snart är det säsongsavslut och då är det över. No more. en känsla av tomhet kommer och jag kan inte stoppa det.

Av: Daniella
Till: Alex

                                                                    SVIKAREN
Den 15 december föddes en flicka
Passar på ett omslag på en skiva
Inte så bra på att brev skicka
Men så jävla bra på att skriva
En beundrare, ett barn, jag
läste din blogg
läste den varje varenda dag.
Med ett leende och en tår hit och dit
och en lycklig lottad, en lycklig skit
men du tar bort det enda bra
som jag hade i min vardag
och för det ska du straffas, du ska ha ont
för det du gjorde mot mig, det smärtar och sånt
så nu när det är över, tack och kram, puss hej
men du, du är slut för mig.

För övrigt fick jag min bra plattång igår. Jag älskar den redan, har inte namngett den än men snart så. Och det ska bli bra ;)
Sen hade min moster kollat på leila bakar. Där blev det ett tips om cupcakes. Pekannötscupcakes. Så vi bestämde oss för att baka det, mamma, jag, kattis och min lilla kusin Jenny. Och resultatet blev perfekt. det var så gott, fattar ni det? MUMMS.. Jag länkar sidan med recept, det är verkligen ett julbakstips ;)
http://recept.nu/1.273610/leila_lindholm/kakor_tartor/mjol/leilas_sticky_pecan_cupcakes

Lektion 3: Visa att du stöttar honom i allt han gör.

"Jag äger tio par gymnastikskor, ett par för varje veckodag."

/D

Kommentarer
Postat av: Sandra

AHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHA dör

It's not the end of the world. Jag ska ta bort den helt sen, jag vill bara få lite tid på mig att kopiera in allt i Word för att skriva ut.



Jag tycker också du kan se detta som en positiv sak. Jag menar, nu har inte heller Amanda chansen att läsa om mig eller mitt liv eller hur jag mår (eller ta del av min briljans)? Det är också en sådan sak som hjälper både mig och henne. Jag menar, tills nu har jag inte brytt mig huruvida folk läser min blogg eller inte, men gäller det henne orkar jag fan inte. Inte ens litegrann. Dessutom undersökte jag vad som hände om jag slutade blogga och jag började skriva fler noveller. Sådant är bra för människor som vill bli världsberömda författare.



Du kommer antagligen höra allt jag skulle skrivit om över MSN eller telefon nu, så det är inte heller mycket du förlorar.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback